Halv ett på natten och jag njuter av tystnaden..
Vissa dagar uppskattar jag den mer och än andra och just idag är en sådan dag då jag välkomnar tystnaden med öppna armar. Hedda och Hektor sover i rummet bredvid, Anton och Albin en våning upp. Martin sover på jobb och det är bara hundens snarkningar som hörs i vårt stora gula hus på Miatorp.
Äntligen tänker jag..
Barnen har varit allt annat än sådär lyckliga som de ser ut att vara i sommarens reklam på tv. Ni vet den reklamen där de springer runt och luktar nyhängd tvätt och bjuder varandra på smultron och äter glass gjord på äkta grädde. Mina barn har idag missförstått den reklamen och istället försökt göra varandras liv så pestfyllt som möjligt. De har varit så radioaktiva mot varandra så jag har förväntat mig en härdsmälta var och varannan minut här hemma.. Då kan ni tänka er att igår var det inte hälften så illa och då slog Hedda ut Hektors ena lösa framtand under ett slagsmål..
Dessa dagar är jag extra tacksam när jag snörar på mig mina skor och Martin säger - bara stick du, jag sköter det här hemma..
Det var med lite sega ben som jag tog mina första steg bort mot Heden. Men väl där lossnade det och det kändes riktigt riktigt bra. -Satan i gatan så roligt det kan vara med intervaller tänker jag när jag står där i gassande solsken och bara har två intervaller kvar.
20 x 200 på 16:48 är det snabbaste för mig under detta året och snabbare ska det bli. Löpning tar tid, både att utöva och att bli bättre på, men det gör inget för jag har all tid i världen. Jag springer för att jag tycker det är skönt och roligt men även för att denna kropp som jag har fått ska få vara stolt och stark även när jag blir gammal. Tänk så häftigt att få vara gammal och tävla i K75 eller mer och uppleva samma härliga känsla då som nu när jag snörar på mig mina löparskor..
Det kommer att bli tider det, fast först ska jag fylla 40..