Min löparglädje startade på Springtime 2005.. Eller ska jag snarare kalla det förskäckelse.. Jag stod gravid med tvillingar och såg Martin gå över mållinjen på under 45 minuter och insåg att jag precis hade förlorat ett internt vad. Vi, jag och Martin, hade slagit vad om att gick han under 45 minuter på milen så skulle jag springa Vårruset året efter. För många av er låter det ju som ingenting men för mig var det som om att slå vad att bestiga Mount Everest och...förlora.. Mina erfarenheter av löpning sträckte sig till skolgympans löppass på tid där en piskande gympalärare stod med klockan i handen och skrek snabbare, snabbare.. Och som jag hatade det!! Men nu var det bara att bita i det sura äpplet.
Tvillingarna skulle födas i december månad och sedan var det bara att börja träna, 110 kilo lätt, inför Vårruset i maj.. Sakta men säkert föddes det något i mig som inte stämde överrens med känslan och blodsmaken från skoltiden. Det gick ju att springa och faktiskt uppskatta det och idag 8 år efter dagen i Maj 2005 kan jag kalla mig löperska även i hjärtat.
Jag ska försöka dela med mig av en helt vanlig vecka i familjen Holm´s liv. En vardag med sommarlov, arbete, träning och vardagspussel för att få allas olika behov tillfredsställda. Det är inte det lättaste när familjen består av mig själv, fyra sommarlovsglada barn, en träningstokig man och en hund som behöver sitt.
Veckan började med vila då gårdagens tokiga utflykt på cyklen till Höganäs hade satt sina spår i kroppen. Varför köra bil och shoppa när man kan cykla dit istället?!
Imorgon är det Wallanderloppet. Ni som känner mig vet att jag har en hatkärlek för tävlingar.. Jag vill springa...och så vill jag inte. Därför är mitt mål vid alla tävlingar att bara komma dit och våga ställa upp, inte fokusera på prestation allt för mycket utan klara av att vara där och ge mig iväg när startskottet går.. Om ni bara visste hur cellerna vibrerar på mig, både på gott och ont. Inte den där goda känslan av pirrig nervositet som de flesta av er har utan snarare en ångest som säger: Vad fan gör du här?? Och hur katten ska man springa ifrån den känslan?
Nåväl, målen för imorgon är:
-Ställa upp. (Hurra det klarar jag)
-Fullfölja loppet ( Hurra det klarar jag nog också)
-Komma imål på under 34 min ( Hoppas,det kan jag ju alltid göra )
Hoppas ni alla kommer få någon glädje av att följa mig denna veckan. Nu kör vi!!