Måndag brukar allt som oftast vara vilodag för mig. Tisdag
eller torsdag försöker jag träna med Göta (beroende på hur veckan ser ut dock
inte under barnens lov). Göta-passen är fantastiska och ger otroligt mycket
energi. Onsdag är "sköna rundan"- dagen där jag oftast springer favvo-rundan
på ca 11 km på morgonen innan jobbet ca 5 min tempo, helst under. Favvo-rundan
i Vallåkra är genom Råå-dalen förbi Belteberga till Ottarps kyrka och via Viarp
hem igen. På sommarstället på Bjärehalvön är rundan längs havet upp till Hovs
Hallar och tillbaka samma väg. De är underbara pass. På onsdagskvällar brukar
jag köra styrkeövningar framför TV:n (vilket även roar min man!). Fredag är
oftast vilodag och lördagens pass varierar lite, beroende på om jag fått in
några intervaller eller inte under veckan, vad jag är sugen på, och vad vi
hittar på som familj. Söndagar är ljuvliga då är det långpass (ca 15 km) med
ljudbok i öronen, oftast på morgonen innan familjen kommit igång. Detta är
mallen som jag försöker följa, nästan maniskt, i vanligt folks ögon! Det blir
alltså 6 pass i veckan om man räknar med styrkeövningarna. Det är jätteviktigt
för mig att ha struktur och se till att jag får till mina pass.
Just nu sitter jag i bilen och njuter. Jag har fortfarande
träningsverk från Båstad halvmara i lördags (2 min bättre tid än förra året, tiden
blev 1:33:55 i år och tredje dam), älskar träningsverk-det är kvitto på att man
tagit ut sig ordentligt! Jag njuter även av att vara med familjen på väg till
Legoland. Som vi har längtat! 8-åringen i flera år och maken minns när han var
där sist, också 8 år gammal, det har nog hänt en del sedan dess! Maken kör, det
är skönt, jag har datorn uppe och när jag skrivit klart detta skall jag jobba
lite, jag är ekonom och det är bokslut på jobbet. För min man som är bonde är
det just nu lite lugnare med jordbruket i ett par veckor framåt innan skörden
sätter igång.
Som löpare är jag hyffsat bra enligt min mening, ingen jättestjärna
men bra. Jag började som barn. Min mammas teori är att musklerna som byggdes upp
under ballet-träningen mellan 8-9 års ålder lade grunden till min löparkarriär.
Jag hade då flyttat till Australien från Sverige.
Jag vann min första springtävling som 10-åring. Jag har
alltid haft ursel lokalsinne, visste knappt var jag sprang och plötsligt sa lärarna
att jag var först i mål. Jag fortsatte att vinna tävlingar och när jag kom till
”the State-championships” för NSW föreslog min ensamstående mamma att jag
skulle börja träna och att den läraren på vår skola som var professionell
löpare (på 80-100m) kanske kunde träna mig. Läraren gick med på att träna mig helt
frivilligt och utan ersättning. Han var ca 22 år gammal tror jag och tränade
mig 3 ggr i veckan under de följande 5-6 åren. Oftast tränade bara vi, men
någon gång i veckan följde jag med på hans träningar (han tränades av en
veteran tillsammans med 5 andra sprinters 5 ggr i veckan). På hans träningar
var det naturligtvis mycket fokus på intervaller och upp på tårna! De trodde
nog att jag egentligen var mer av en sprinter än långdistansare men jag har
alltid lyckats bättre på långdistanserna! Jag fick veta förra året av en annan gammal
lärare att många av mina skolrekord står kvar än, kul! Skoltävlingar var ändå
alltid i början av säsongen och gav ganska dåliga tider över lag, rekorden är
nog inte kvar hur länge som helst så jag är tacksam så länge de varar!
Sedan ”tog det slut” mellan mig, och min tränare i övre tonåren, när jag
blev mer intresserad av att springa efter annat. Det slutade med att jag
tränade mindre och åt mera onyttigt = gick upp ca 20 kg! Sedan dess har jag
sprungit för att hålla vikten någorlunda, för att ha ha egentid, koppla av, och
såklart för att känna känslan av att vinna då och då, både över mig själv och över
andra.
Mitt mål som löpare att ständigt bli bättre, och framförallt klara
milen under 40 min. Det målet har jag haft länge nu! Men det finns många
exempel på 50-åriga kvinnor som springer milen under 40 min. Jag är fortfarande
lite överviktig för att vara långdistanslöpare, men med kvalitetspass,
kontinuitet och några kg mindre tror jag att jag kan lyckas. Få se.
Imorgon blir det träning i alla fall!