Inlägg

Söndag = långpass i Pålsjö. En belöning efter veckans två tidigare fartpass. Under långpasset kan man njuta av naturen och reflektera över sakernas tillstånd.

Jag skådade löpningens heliga graal första gången 2008 – maraton. Jag hade sedan en tid
noterat folk med s.k. finishertröjor. Hamburg, Amsterdam, Rom, New York City, m.fl. Kan
jag också, eller? Jag läste på Götaforumet maratonberättelser med blandade känslor.
Utmattning, vätskebrist, dropp, krångelmagar, sjukhusbesök verkade vara normalt.
Ett flertal Götalöpare med tider under tre timmar.

För att klara ett maraton krävs som bekant ett antal långpass. Det visade sig att jag
trivdes med att mala på mellan 1,5 till 3 timmar i ett lagom tempo. 2008 var debutåret,
i Berlin. En fantastisk upplevelse. När jag kom i mål trodde jag knappt att det var
sant. ”Jag klarade det!”. På den vägen hoppas jag att det kan fortsätta. Det har blivit
ett maraton per år sedan 2008. En maratonhelg innebär, utöver en behaglig storstadssemester,
sportmässa med nummerlapp, löpare som joggar runt på stan, tusentals maratonis i trängseln
vid starten, förväntningar och spänningar ligger i luften, nervositet. Hur ska det gå?

Inför höstens München maraton har jag några önskemål: skadefri och skadefri och besvärsfri
och besvärsfri och frisk. Den skadade eller sjuke har en (1) önskan. Annars är målet att ta
mig runt, bl.a. med hjälp av bayersk umpa-umpa längs banan. Jag siktar på en tid runt fyra
timmar. Dagsformen avgör. De har farthållare, vi får se vilken ballong jag tar rygg på.

Jag önskar er alla Götalöpare en skön sommar. En särskild sommarhälsning går till BG, för hans
engagemang för både topplöpare och amatörlöpare i Göta. Nu lämnar jag över stafettpennan
till Florentina.