|
Midsommardagen. Dessutom lördag = veckans andra stavpass. Ett stavjoggslångpass
i Pålsjö kompletterat med backträning. Upp-å-ner vid backen nedanför Sofiero.
Man känner sig lite som längdskidlandslaget på barmarksträning.
Idag blir det några reflektioner om naturlig mat.
Jag erkänner: civil olydnad mot Livsmedelsverket (SLV). Margarinet slängde jag
ut för sisådär 15 år sedan. Det var första steget. Annars har jag i stort varit en
lydig medborgare och ätit mina två bananer om dagen, fyllt halva tallriken med
pasta eller potatis och typ 6-8 brödskivor om dagen. På köpet ett blodsocker som
åkt berg-o-dalbana. Ett exempel på SLVs goda råd: det är okej för mig att äta ca
80-90 g socker en aktiv dag med fysisk träning. Hmm…
Jag tycker om att laga mat och det intresset har ökat för varje år. Man blir mer
erfaren, i hemmaköket. Det senaste åren har jag läst på, köpt bättre och bättre
råvaror, dragit ner på och ifrågasatt alltid-pasta-potatis. Fått mer insikter.
Höjt högstanivån. Studera gärna Ann Fernholms bok ”Ett sötare blod”.
Läckra grönsaker i alla färger, färsk fisk, havsdoftande skaldjur, viltkött och
vildfågel. Ekologisk kyckling. Dessutom oliver, avocado, ägg, olivolja, nötter och
frön, turkisk yoghurt, blåbär, hallon, etc. Kort sagt god naturlig mat med lite kolhydrater.
Plockar man bort det mesta av bukfyllan som pasta, potatis, bröd, ris får man en högre koncentration av det goda och läckra. Jag är ingen extrem ytterlighetsperson. Ex.vis morgonhavregröten finns kvar, kompletterad med pumpa-, sesam- och linfrö. Min mathållning försöker jag alltså hålla på en s.k. träningsliberal lågkolhydratnivå. Vi är alla olika och någon gyllene tallrik som passar alla finns inte.
Detta med naturlig mat med mindre kolhydrater är som bekant omdiskuterat. Inom idrottsrörelsen är Barilla, Axa, Kungsörnen, Pågens, m.fl. hovleverantörer. SLV har samma uppfattning, dessutom att margarin är bra.
Det känns bra att ha höjt den gastronomiska ribban. Hustrun uppskattar också god mat. Jag känner mig piggare och magen tyngs inte längre ner av en tung pastalunch. Blodsockret hålls på en någorlunda låg och jämn nivå. Kroppen känns lättare när jag tränar.
Vad säger Götas läsekrets? Hur kockar ni? Är det Barilla+Lätta som gäller? Eller har några
fler vågat ifrågasätta Livsmedelsverkets direktiv resp. idrottsrörelsen? Maten är ju löparens bränsle.
En inspiration vid spisen är skidskytten Björn Ferrys bok ”Ferryfood”.
Kommentarer (1)
Personligen så är fullkorn och fibrer något som tidigare har varit extremt viktigt för mig. Men när jag sedan fick reda på IBS så kunde jag kyssa detta adjö. Nuförtiden så måste jag hålla mig till mat med ganska lågt fiberinnehåll, annars gör magen uppror direkt, något jag har fått erfara under en hel del långpass och marathonlopp(eller hur BG?).
När jag väl lagar mat så är husmanskost något som jag föredrar sju dagar i veckan och grytor av alla de slag är något som jag verkligen älskar. Annars så är köttfärslimpa och lasagne mat som jag också kan tänka mig att äta. Jag äter dock alltid blodpudding dagen före tävling.
Postat av: Jimmy Lindberg, 22/06/2013 12:02:22 pm
|
|