Torsdag = veckans andra s.k. kvalitetspass. Samma runda som tisdagens träning i Pålsjö.
Det blir lätt distanslöpning idag. Efter tisdagens relativt hårda träning kändes benen som
telefonstolpar. I normalfallet bör de gå som trumpinnar tisdagar och torsdagar.
Inför min uppgradering till åldersklass M55 funderade jag på vad som kan förbättras. Träna
hårdare, nja. Två förbättringsåtgärder: löpteknik och naturlig mat. Det bli några tankar
om löpteknik idag och mat på lördag.
Det mesta av löpningen handlar om konditionsträning. Intervaller, backar, långpass, etc. Jag
har till och från funderat på hur jag springer. Kortare och fler steg, höga knän, låga knän, armpendling, kroppshållning framåt eller uppåt. Försök med justeringar har oftast slutat med ont och återgång till ruta ett. Ett lugnt långpass, säg 25 km, känns skonsamt jämfört med långintervaller i full fart.
Har jag dålig teknik som gör att framlåren stelnar när jag drar på under fartträning?
En intressant bok är ”Master the art of running”. Man ska springa lätt och tyst. Anklarna ska vara
avspända för att knäna ska kunna böjas fritt. Fötterna ska vara så kort tid som möjligt i marken.
Undvik att landa framför kroppen på hälen, det är framfoten under kroppen som gäller. Etc. Dessutom ska man springa på benen, inte med benen. Effektiv löpning beror på vår förmåga att
koordinera benens rörelse med en tillsynes inaktiv överkropp. Någon Götalöpare som kan förklara?
En annan bra bok är Reckmanns ”Det perfekta löpsteget”. Här kan man läsa om att afrikanska löpare är framgångsrika tack vare god löpekonomi. Konditionen är i stort densamma som för västerlänningar.
Hur ska jag, amatören, uppnå bättre löpekonomi? Nycklarna enligt Reckmann är höften, rätt hållning och fotisättning. Låter ju enkelt… Fler förslag? Jag ser fram emot nästa veckas löpkänslaövning.
Ha en skön midsommarhelg!