Springa eller gå med stavar – töntigt, fjantigt, larvigt, lökigt. Några omdömen om stavträning.
Jag undviker hård löpträning två dagar i följd. Därför kör jag två dagar i veckan med stavar i skogen.
Springer, joggar och går med stavarna. Överkropp och armar får jobba. Som under tisdagen
igår blir det fartlek, med stavar. Under gårdagens löpning pressade jag mig lite för hårt
(aj, aj) så det blir extra bra med en stavåterhämtningsrunda idag.
Jag upptäckte stavträning när jag hade besvär med stela framlårs- och höftmuskler första
gången. Rehab- eller alternativträning, vad göra? Panik. Dessutom fortsätta att träna i
skogen. Cykel funkar mindre bra på stigarna. Jag lånade Ingrid Christansens (f.d. norsk
maratonstjärna) bok om stavgång och blev inspirerad.
Sagt och gjort, det funkade mycket bra som alternativträning med en hyfsat snabb
återgång till löpning. D.v.s. löpning utan stavar. När framlåren efter några månader
normaliserades kunde jag under delar av rundorna greppa stavarna och springa. Typ
20 % löpning och 80 % stavgång, 40 % löpning och 60 % stavgång och slutligen
100 % löpning utan stavar. Gissa om första passet utan stavar var lycka.
Jag trivdes med mina stavar har därefter fortsatt att köra två pass i veckan med dem.
Med stela framlår emellanåt känns det bra med en räddningsplanka. Senaste besväret,
senhösten 2012, var att ena hälsenan gav sig till känna. Tack vare stavarna var det
bara att köra på – och hälsenan blev återställd. Återgången till löpning gick smidigt
under vintern 2012/2013.