Nyligen hemkommen från torpet där det förelästes om löpteknik.To move natural. Inspiration om känsla framför teknik. Lustigt nog har jag inget av det. Jag är fullt medveten om att jag har sämsta hållningen i denna delen av Skåne, så alla som tänkt kommentera det kan ju bespara sig de orden. Jag kan ju inte ens gå naturligt :) Men jag tar mig fram!
Allt startade med snålhet. Buss och tåg var tidskrävande och dyrt sätt i längden att transportera mig på till och från jobbet i Vallåkra där jag jobbade för två år sedan. Jag cyklar en dag och ser om jag pallar, tänkte jag. Jag pallade hela veckan och hela månaden och fortsatte sådär. Såg det inte som en transport utan som ett träningspass. 10 mil i veckan satte sina spår. Inte konstigt att brallorna började hänga löst.
Efter ett halvår började jag ta bussen, hoppade av i Gantofta för att sedan promenera i Råådalen på väg hem. Hade aldrig satt min fot där tidigare. Det slog mig att jag kanske skulle prova att jogga där en dag. Den dagen kom knasigt nog. Tänk att jag orkade till laxtrappan utan att stanna!! ( 2km ) :) Nästa gång fick jag för mig att från Raus kyrka jogga heeela vägen till Gantofta och promenera tillbaka om jag fortfarande levde. Jag överlevde. Och kände mig nöjd! Ingen hörde mig flåsa och svettas. Kände mig urfånig! (det gör jag fortfarande). Detta blev en återkommande aktivitet liksom några morgonjoggar i Jordbodalen.
Efter en tid insåg jag att det inte längre var någon jogging, jag sprang ju faktiskt. Jag fick för mig att köpa en klocka. En del undrade hur snabbt jag sprang. Men inte jag. Jag var mer nyfiken på distansen. Hade jag vetat att jag sprang nästan en halv mil varje vardagmorgon hade jag inte ens försökt från första början.Tom-Tom blev min nya vän, som gav mig komplimanger och peppade mig. Jag fick någon att svära åt och skylla på när det gick för söligt.Tack vare klockan och Lina K, som var så positiv när jag "provade på" i aug. fick jag för mig att våga vara med i ett lopp. Kom i form loppet i Malmö 2012, 5km blev mitt allra första. 24.57= nöjd
Så i typ 10 månader, sen Tom-Tom kom in i mitt liv, har jag utvecklats i såväl tempo som vilja. I oktober sprang jag med Göta i Pålsjö 1 mil för första gången. Inspirationen blev följdaktligen att göra om det söndagen därpå, men lite snabbare. Och det gjorde jag!
En kall dag i februari var det distanspass till Rydebäck och åter på över två mil. "Någongång måste vara den första" sa BG. Såklart!! Jag blev erbjuden busskort hem. Men skam den som ger sig. Åter till torpet kom jag, dock inte i samma tempo som vid start. I cykelkorgen väntade min belöning. Mjölk och ostmackor :)
Nu är det Maj och jag har hunnit medverka i ytterligare fem lopp. Seedningloppet 49.23. Terrängloppet 4km 19.06. Springtime 50.34. Göteborgsvarvet 1.54.57 och Änglamilen 50.15. Resultaten är väl inget att hänga i granen, men för mig är det efter 20 kilos viktnedgång, betydelsefulla insatser. Det är i år jag samlar på mig tider som jag förhoppningsvis, med er hjälp, ska kunna förbättra i framtiden. Det låter väl logiskt?