Det var en gång (2015) en buss med 18 Götalöpare som åkte hem från Berlin halvmarathon. Fantastiska resultat och en lista skickades runt på bussen hem där man fick skriva ner sin nya tid..Ingen notering hos en person och den personen kan ni säkert räkna ut om ni läser detta inlägg eller var med på bussen. Denna person kände sig som ett visst får på bilden nedan. Detta får bestämde sig direkt att det var dags att sätta PB på Berlinbanan 2016
För två dagar sedan så stod man på Alexanderplatz och var redo för årets halvmarathon. Åkte ner min min fru och son och vi har hittat en ny favoritstad. Så mycket att se och uppleva och all historia gjorde att man hade avverkat nästan minst ett halvmarathon om dagen efter all promenad och sightseeing. Det var mycket.. "oh kolla där", "den byggnaden måste vi kolla in".. "vi kan ju bara gå dit innan lunch", ja ni som har varit i en storstad vet hur det är när man går med sin karta och allt ser så "nära" ut
Söndagsmorgon och tidig uppstigning medans dom låg kvar och sov. Alltid smånervös den dagen man skall springa och detta lopp hade jag sett fram emot ett års tid. Rödbetsjuicen var drucken och man gick och skvätte som en hundvalp både här och där, enda som var inte var som normalt var magen men man kan ju inte trolla så det var bara att ge sig ut och gå ner mot starten (bodde 2 km) från starten så det var perfekt. Uppvärmning och perfekt morgonsol gjorde att tiden gick fort och det var snabbt bara 20 min till start.. Sista skvättet och in i målfållan där pulsen steg och den sköna tävlingskänslan kom direkt. Strax innan starten tyckte man att det man blev kissig igen men tänkte och intalade mig själv att det är omöjligt. Hade först ett eget mål på under 1.22 men det idag skulle jag satsa all-in och gå ut på 3.48 och min drömtid på sub 80. Har ju haft en bra utveckling i år och formen är det inget fel på. Nu kör vi!
Första 2-3 km gick i i 3.45 fart, medvind och hej hej till familjen efter 2 km och man var full av adrenalin och det flöt på bra fram till ca 5 km då en kul sak hände.. med ganska grov malmödialekt hörde man..Du Exler vad siktar du på? Upp kommer det en löpare med solbrillor och huvudbodnad och jag tänkte, vem är detta? hur vet han vem jag är?? (inget namn på mina kläder) Hur som helst så siktade han på under 1.20 och det flytet han hade var inte samma som mitt. Ganska snabbt såg han glida ifrån och kollade på klockan 3.53. Strax därefter som började det trycka på och kände mig mer och mer kissnödig, åter igen fick jag intala mig att det bara trams och inbillning men efter 7.5 km så fick jag stanna till. Snabbt på banan igen och försökte komma upp i fart men det var segt och när jag såg 8 km skylten så var tanken. Suck 13 km kvar att springa, och insåg redan här att nån sub 80 kommer det verkligen inte bli för varje gång jag gick på att komma ner på 3.48 så var det som magen sa ifrån och det var bara att sänka farten och när jag kom fram till 10 km (38:56) och huvudet var fullt av tankar så stannade jag till vid vattnet och tryckte i mig en powergel och tog lugnade ner mig och la om planerna. Nu var det nytt PB som gällde och inget annat. Andra milen var det spontana försök till tempoökning men det var en dag som inte det funkade så gjorde andra milen på om 41 min och km-tiderna blev lite långsammare längs loppet, mellan 20-21 var jag upp på 4.08. Fick till en liten spurt i slutet när jag såg att man kunde komma under 1.24. Slutid 1.23.56 dryga 5 min bättre än 2015 och PB med 1.40. Såg bilderna från söndagen och hittade en bild som verkligen stämmer in på känslan som jag hade. Kan tyvärr inte minnas exakt var den är tagen
Känslan efter loppet var såklart positiv, nytt PB och det skall man alltid vara glad och stolt över. Sen att känslan inte var den perfekta under loppet är bara att acceptera. Mitt femte PB i år på 5 distanser så året har börjat bra. Ser fram emot kommande tävlingar och nu väntar snart mitt första Ystad-lopp på söndag.. Ännu ett "lätt" lopp och perfekt "PB-lopp" haha.. Tycker alla lopp man springer är perfekta för PB..
Igår kväll när jag kom hem så la man sig med en skön känsla och kan passa på att tacka er för era grattis och lycka till till PB.. Man springer för den bästa klubben och det var stolthet man visade upp sitt linne i Berlin och berättade för andra löpare vem man sprang för, kände mig dock lite ensam på uppvärmningen. Sista bilden är en bild jag har sett fram emot att visa upp i 367 daga. (svarta fåret om nån undrar så var det jag)
PS Mannen med malmödialekt var Tomas från Åkarp som visste vem jag var via några lopp och vi har bla Jens Andersson som gemensamn vän. Han fick sub 79 så grattis till honom.